Misslyckanden?

Ibland så blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Sånt är livet! Men ibland vänds misslyckanden i något som kan betecknas som lyckade resultat. Sånt är också livet!


För ett år sedan stickade jag en liten kofta, tänkt till en liten flicka som nu är dryga året. Storleken jag stickade efter var 3-6 månader. Koftan blev mycket fin men löjligt liten!!!  Det kanske inte framgår av bilden här till höger, men så var fallet. Vem som än såg den blev full i skratt, mig inklusive. Kommentarer som "vilken docka har du tänkt den till?" föll. Men jag envisades med att inte ge den till en docka. Den var ju trots allt väldigt fin! Min tanke var att det rätt som det är nog föds ett pyttelitet barn och det lilla barnet skulle få min kofta.

Nu har det då fötts ett sådant pyttelitet barn långt upp i norra Sverige. Visserligen var jag lite orolig för att koftan ändå skulle vara för liten, men den passar och den är till råga på allt lite för stor!!! Dessutom är det precis rätt årstid för en liten yllekofta. Det kunde inte bli bättre!

Så, kära vänner, ge inte upp om något inte riktigt blir som ni har tänkt er det. Spara och rätt som det är byts upplevda misslyckanden till något gott och lyckat! Sånt är också livet!

Fågelsång

Fågelsång är bland det vackraste som finns. T o m korparna låter rätt trevligt så här års. Alla anstränger de sig för att visa sig från sin bästa sida. Jag nynnar lite för mig själv när jag går i skogen (eller sjunger högt!) men just nu är jag tyst och bara lyssnar. Jag bryr mig inte så mycket om vem som sjunger vilken sång, det är helheten som är det sköna!
Näktergalen har kommit och många tycker att just den sjunger vackrast av alla fåglar. Jo, den sjunger rätt fint, det kan jag hålla med om. Och den har en imponerande repertoar. Men i mina öron sjunger koltrasten allra vackrast.
Den sitter där, i sin trädtopp, tidigt, tidigt på morgonen. Den sitter där sent på kvällen, långt efter det att solen har gått ner och ofta även mitt på dagen. Den flöjtar och sjunger av hjärtans lust. Ofta är den först ut i morgonkonserten och vem kan vara trött och hängig när man öppnar dörren och möts av dessa underbara läten!
Eftersom den har anpassat sig till oss och vårt samhälle så finns den där, i våra parker, i våra trädgårdar och i närområdet i stort. Den stannar över vintern och även om den då kan uppträda rätt så aggressivt mot andra fåglar (mest representanter för den egna familjen) så är den mig så otroligt kär. Detta trots att den är en hämndlysten liten rackare! Den gillar inte katter (förståeligt) och den stör sig på vår hund. Vad gör då denna sluga fågel? Jo, den skriker och går till attack genom att flyga lågt över störningsmomentet och släppa en rejäl dos av avföring på det! Katten, som är uppmärksam och snabb, springer undan och gömmer sig under en buske. Men hunden, som ligger och sover i allsköns ro, får stå ut med bombardemanget. Hundens matte slits då mellan sin glädje över fågeln och dess skönsång och dess usla tillvägagångssätt. Men det slutar alltid med att fågeln sitter där på kvällen och flöjtar och jag sitter där och gläds.

Sömnlös natt

Natten gav inte riktigt den vila och sömn som det var tänkt.

Det började med att spänningen steg i boken jag läser och att jag därför hade svårt att släppa den, trots att jag egentligen var väldigt trött.

Sen vet jag inte vad Bessie hade ätit för olämpliga saker, men hon propsade på att få gå ut klockan kvart i tolv, klockan halv tre och sedan klockan fyra. Detta störde helt klart inte bara min nattsömn. Alla de andra djuren blev också väckta och undrade vad som stod på.

Katten Isadora kan visserligen kräva att bli utsläppt på natten, nu när hennes kattlucka bara öppnas inåt, (Yoshis "fel") men tre gånger en och samma natt? Dessutom skulle hon nödvändigtvis värma sig på mig varje gång hon kom in och var kall om tassarna. Och varje gång hon kom in skulle Yoshi följa efter henne och klaga högt över att hon inte ville leka med honom.

Magda passade naturligtvis också på och ville ta sig en liten tur i trädgården, nu när ändå alla andra var uppe och tomtade. Så hon stack sin kalla, blöta nos i ansiktet på mig vid två tillfällen. Det kan väcka vem som helst!

Klockan fem gav jag upp tanken på nattsömn, gick upp och kokade kaffe, hämtade tidningen och åt frukost.
Vad gör alla djur nu? Jo, de sover, alla utom Yoshi, som vill bli in- och utsläppt på balkongen och som inte kan förstå varför dörren ska vara stängd.

Det är kul med husdjur!



                 Själv kommer jag att se ut så här resten av dagen:

Söndagar

Söndag, vilodag, festdag. Kärt barn har många namn.
Nog blev det söndag med allt vad som därtill hör, men någon vilodag blev det ändå inte riktigt. En regnig, ruggig och kylig söndag i maj kan man med fördel laga mat. Det är vad jag har gjort idag!
Jag såg ett fantastiskt recept på en, ännu mer fantastisk, spenatpaj på facebook igår. Goda grannen Miriam delade det. Det behövdes lite detektivarbete för att räkna om onzes till dl osv men med Googles hjälp är sådant numera lätt som en plätt. Den lokala affären försåg mig ingredienser och jag satte igång. Degen blev bra, Fyllningen smakade fantastisk, men var lite för flytande för att jag skulle kunna ge pajen dess fantastiska form. Den skulle se ut som en sol men den blev som en måne! Men smaken, den är jag säker på, blev lika god. Tillsammans med en egenhändigt komponerad vårlig sallad blev det en superb lunch.
Middagsmaten blir, lättlagat, fläsklfilé på rotsaksbädd, sallad och som efterrätt en aprikos- och hallonpaj med vaniljgrädde. Hur den desserten smakar vet jag inte än, den ska inmundigas till Father Brown, söndagens festliga höjdpunkt.
Så blev denna söndag visserligen ingen vilodag (jag är ju också dörröppnare åt två katter och åtminstone en hund) men en festdag blev det!

Insikter och erfarenheter

Det är ytterst sällan jag går på sportevenemang för egentligen är jag inte ett dugg sportintresserad. Det finns dock en idrottsförening som jag kan tänka mig att heja på och det "sköna gröna" Södertälje Kings.
Eftersom de idag skulle spela SM-final på hemmaplan inhandlade jag två pensionärsbiljetter till detta evenemang.
Maken och jag var där tidigt för att få en bra sittplats och stämningen i hallen var mycket god. Det enda som störde mig och min rättvisekänsla var två vuxna män i 45-års åldern som buade när motståndarlagets spelare skulle presenteras. Jag kanske är gammal och överkänslig på just den punkten, men det är i mina ögon så otroligt  låg nivå och jag trodde (i min enfald) att det inte kunde förekomma i basket. Att supportrar beter sig ojuste är ett fenomen inom fotboll och ishockey och en av anledningarna till att jag inte tycker om just de sporterna.
När matchen blåstes igång reste sig alla (hela läktaren!) i raderna framför oss och förblev stående. Allt vi såg var det här:

 Inte särskilt givande, eller hur? Det hade inte hjälpt om jag så hade ställt mig på stolen, vilket många gjorde. Jag hade ändå inte sett någonting.
Maken, som har svårt att stå en längre stund, och jag bestämde oss efter 9 minuter att det fick räcka för vår del och vi gick därifrån. SM-match hit eller dit, om jag har betalat full biljett till en match vill jag åtminstone kunna se något av matchen.
Vid utgången förklarade vi för vakterna varför vi inte följde strömmen, nämligen in i hallen, utan att vi ville gå ut. Då uppdagades det att dörrarna var låsta!!! De hade t o m svårigheter att låsa upp! Jag har svårt att uppskatta hur många personer som vistades i Täljehallen i eftermiddag, men det var fullsatt! Bara tanken på att det kunde ha hänt något, som gjorde att hallen behövde utrymmas så snabbt som möjligt och dörrarna var låsta, gör att jag får ångest.
Under tiden som jag hämtade bilen ringde maken svärsonen som har ett förflutet som elitspelare i basket och fick då reda på att vi hade valt fel läktare. Vi satt på "sponsorläktaren" och där gör folk så. Hur skulle vi kunna veta det? Även om man med lite illvilja kan säga att vi borde ha valt den andra sidan så känner jag mig ändå snuvat på både mina pengar och min upplevelse. Denna upplevelse, som startade med all min goda vilja och med stora förhoppningar på en trevlig eftermiddag, utmynnade i en enda stor besvikelse för vår del.
Jag lastar på intet sätt Södertälje kings för det inträffade och jag hoppas verkligen att de vinner matchen. Jag kommer även i fortsättningen att tala om för alla, som vill höra på, att just den sportföreningen är den enda som är riktigt välskött och som gör enorma insatser för Södertäljes ungdomar. Men något mer besök i Täljehallen blir det inte för min del. Synd!