lördag 2 januari 2016

Träsniderier

Nu ska jag berätta historien om "Staffansljusstaken" och träsnidaren Gunnar Johnsson.

Allt började egentligen innan Gunnar kom in i bilden, nämligen  redan 1929 (Gunnar är född 1932) när en ung folkskollärare, Josef Andersson, kom till Dals Långed och såg att både fattigdomen och arbetslösheten var hög i socknarna runt orten. Men han såg också att människor var duktiga på att tillverka sådant som de behövde av små bruksting och möbler. Tillsammans med sin lärarkollega, Erland Borglund, kom han på idén att anordna studiecirklar för både ungdomarna, men också för vuxna, och enligt Carl Malmstens slöjdprinciper. Så småningom började de att saluföra alstren även utanför Dalsland. Steneby hemslöjdsförening grundades och utökade slöjdgrenarna till mer än träslöjd och Stenebyskolan startades.
Ett annat och väldigt innovativt och unikt sätt att saluföra föreningens alster var att sälja per postorder. På så vis blev Steneby hemslöjd känd i hela landet och människor beställde både färdiga alster men också ritningar och beskrivningar för att själv kunna tillverka något på egen hand.

1945 var den då 13-årige Gunnar Johnsson tillsammans med sin mamma på besök hos en av mammans väninnor. Där fanns en mycket fin julkrubba, snidad i trä och målad i allmogefärger.
Gunnar och hans mamma blev båda två väldigt förtjusta i krubban och mamman frågade sin unge son: "Kan inte du tillverka en sån krubba till dina syskon? Du som är så duktig på träslöjd!" De fick reda på att man kunde beställa ritning till krubban och på det viset snidade Gunnar sin allra första krubba. Den följdes av en krubba till varje syskon och av julkrubbor som han sålde för att få ihop lite julklappspengar.
Gunnar blev inte professionell träsnidare utan han valde den militära banan men fortsatte att snida sina julkrubbor som hobby, både till glädje för dem som hade möjlighet att köpa dem men också för sin egen förnöjelses skull. Han sålde sina alster genom att åka runt till olika julmarknader och både kyrkor och hemslöjdsföreningar blev intresserade av honom och hans krubbor och började sälja dem. Så sker ännu idag. man kan se och köpa Gunnars julkrubbor både på Svensk hemslöjd och katedral shopen i både Lund och Uppsala.
Någon gång i slutet av 1980-talet var Gunnar på en julmarknad i trakten av Norrtälje och där kom en dam fram till honom och frågade om han inte kunde tillverka en adventsljusstake i samma stil som julkrubban. Det kunde Gunnar! Han åkte hem, satte sig att göra en skiss och snidade. På så vis kom den första "Staffansljusstaken" till stånd.
Själv upptäckte jag Gunnar och hans julkrubbor i början av 2000-talet när Järna församling hade hyrt ett skyltfönster på gågatan i Järna. Jag sökte en ny julkrubba till vår församling här i Enhörna som jag kunde använda i mina samlingar med förskolebarnen. Alltså tog jag kontakt med Järna församling och fick telefonnumret till Gunnar. Det blev affär av, yngsta dottern och jag fick komma hem till honom och plocka ihop figurerna till krubban efter våra önskemål och behov. För krubban omfattar många fler figurer än på bilden här ovan.
Då såg vi ljusstaken! Den fick flytta med hem och har sedan dess lyst upp vår advent.
I år frågade yngsta barnbarnet, Alma: "mormor, vad är det där för en saga" och pekade på ljusstaken på köksbordet. "Det är Staffan stalledräng" svarade jag. "Aha!" sa Alma och sedan sjöng hon fyra verser av Staffansvisan för oss. Alla hästarna kom med! Två som var röda och tjäna till sin föda och två som var vita och de andra lika och sist men inte minst Apelgrå som Staffan själv rider på. Två verser hade jag aldrig hört och på så vis blev detta till en aha-upplevelse både för Alma och mig.
Varför jag inte köpte en julkrubba för att ha här hemma? Jo, det är så att vi som nyblivna föräldrar fick en julkrubba av mina föräldrar, en krubba av en träsnidare från Sydtirol. Den är också vacker trots att den är helt annorlunda. Den har stått på olika platser hos oss, ibland med "landskap runt omkring, ibland utan. I år har den hamnat på pianot och sprider julens budskap utan vare sig mossa, stenar eller små krukväxter. "Bara" ett ljus bredvid.
Som avslutning kan jag berätta att Gunnar, nyligen fyllt 83 år, fortfarande snidar både julkrubbor och Staffansljusstakar!

2 kommentarer: