Trots att det säkert inte är någon annan som har ett så vackert fodral skulle ändå namnet broderas in. Detta blev ett uppdrag för mormor.
Efter att ha rådfrågat Walter angående storlek, utseende på bokstäver och vilken färg det skulle vara på tråden, kom vi fram till att det fick bli raka guldbokstäver! Om jag hade guldtråd vill säga.
Guldet fanns i syskrinet och efter lite letande på nätet (hur klarade man sig utan det tidigare?) satte mormor igång och broderade. Jag kanske ska tillägga att jag var befriad från syslöjden i skolan och är så mycket autodidakt man bara kan bli!
Efter avslutat arbete skickade jag bild på resultatet till Walter för godkännande. Var han nöjd? Jodå, det var han. Men bokstaven bredvid W såg lite konstig ut, tyckte han. På frågan om jag skulle brodera in hans efternamn också fick jag svaret att det behövdes inte för det finns ingen annan i hans klass som heter Walter.
Nu sitter jag här och undrar om han bara är hövlig och inte vill säga att han egentligen inte tycker att det blev så lyckat eller om han verkligen är en mycket praktiskt tänkande sjuåring som tycker att det skulle bli onödigt jobb när ändå ingen annan heter som han.
Jag kanske aldrig får reda på vilket för han är verkligen en väldigt hövlig liten man!
