Sanning eller konsekvens

Alla barn/ungdomar har väl lekt sanning eller konsekvens. Och alla kommer säkert också ihåg vilket huvudbry det gav när kompisarna försökte att tvinga fram en hemlighet. Alla har vi hemligheter, små eller stora, mer eller mindre dolda, men dem vill vi behålla för oss själva eller dela dem endast med ett fåtal människor. Ibland tog man till en nödlögn bara för att slippa utsättas för konsekvensen. Nu var detta bara en lek och nödlögnen gjorde ingen större skada. Men när leken var över gällde det att inte falla tillbaka i "gamla" mönster!

Allt mänskligt samliv, som måste följa vissa sociala normer för att det ska fungera, förutsätter att vi är ärliga mot varandra. Vi måste kunna lita på att vår motpart talar sanning! När jag märker att någon avsiktligt eller oavsiktligt ljuger för mig tappar jag förtroendet för den människan, det sociala samspelet har störts, för att inte säga förstörts. Det tar lång tid att bygga upp ett äkta förtroende men efter att jag har upptäckt att någon har ljugit så kan det bli väldigt svårt att lita på den personen igen.

En lögn är alltid en oriktig utsaga som uttalas såsom sann. Avsikten är alltid att få någon annan att tro på utsagans riktighet trots att den som uttalar lögnen vet att det är osanning. Man försöker alltså avsiktligt föra någon annan bakom ljuset. Detta är en ren och skär lögn.
Sen finns förstås lögner som personen själv tror på, oftast är det fråga om en lögn som man själv har utsatts för, man  för lögnen vidare utan att kontrollera sanningshalten i påståendet.

I det normala, sociala livet förutsätts egentligen att ingen far med osanning. Men så är det tyvärr inte. Lögnen har följt människan genom alla tider, stora lögner, små lögner, vita lögner och halvsanningar. Vi omges ständigt av olika schatteringar av osanningar:

- Vi döljer sanningen genom att inte säga något alls, vi tiger hellre än att säga som det är, det är en slags lögn. Kanske den minst ohederliga av dem alla men lögn likväl. Kanske av feghet eller av falskt hänsynstagande undanhåller vi sanningen. Inte direkt någon lögn men inte heller ärlighet!

- Vi kryddar historier därför att vi tror att bara sanningen inte är tillräckligt intressant. Oftast är det lätt att genomskåda dessa lögner, berättelsen känns överdriven och tillrättalagd och nästa gång personen berättar en historia blir hen inte trodd. En lögn är alltid en lögn oavsett anledningen till den!

- Vi far med vita lögner, oftast i syfte att trösta eller skydda mottagaren därför att sanningen kanske kunde vara för otrevlig eller sårande. I all välmening gör vi oss här skyldiga till att ljuga!

- Vi bluffar för att manipulera motparten till att göra som vi själva vill eller för att få andra att tro att vi har förmågor som vi inte har, eller så försöker vi att dölja en avsikt som vi inte vill att den andre ska uppfatta. Ett i sanning oärligt beteende!

- Vi ljuger med berått mod. Att avsiktligt föra någon bakom ljuset och försöka få hen att anta riktigheten i det vi säger, av vilken anledning det än vara månde, och trots att vi är väl medvetna om att det är osant, är den mest förkastliga av lögner. Ohederlighet och osanning går här hand i hand!

- Sen finns det förstås människor som ljuger därför att de lider av någon slags sjukdom, mytomani är ett slags tvångsmässigt ljugande. Nu är mytomani inte en egen diagnos. Oftast rör det sig i stället om en personlighetsstörning där mytomani bara är ett av symptomen. Här får man visa förståelse och medlidande men det gäller att se upp, många mytomaner är charmiga, karismatiska och socialt kompetenta. Men lögnare likväl!

- Den farligaste formen av lögner är ett vanemässigt ljugande av själviska skäl. Ett personlighetsdrag som kännetecknar en psykopat. Tyvärr är även psykopater charmiga, karismatiska och socialt kompetenta så det är inte alltid lätt att genomskåda dem. I motsats till mytomanen är de beräknande och deras lögner tjänar enbart egoistiska syften. Lögnhalsar i ordets rätta bemärkelse!

Att tala sanning är inte alltid helt lätt men i mina ögon är det livsnödvändigt att vi gör det. Vi är beroende av varandra, vi behöver kunna känna tillit till våra medmänniskor och vi måste kunna lita på att de vill oss väl. Vilken av de ovan nämnda lögnerna det än kan vara fråga om så skadar de förtroendet mellan människor och skadar alla berörda parter, den som ljuger och den som utsätts för lögnen.

Världen behöver hederliga människor som strävar efter att vara sanna och där ärligheten blir byggstenarna till en bättre värld.