Min trädgård 2020

Trädgårdsåret 2020 får börja redan idag, 29 december 2019. För ett tag sedan kom frökatalogen för år 2020 och drömmarna och planeringen började sätta fart. Vilka grönsaker ska sås när? Vilka blommor ska vi satsa på i år? Vad ska få växa i vilka odlingslådor? Vad gav bäst skörd i år och vad kan vi bara glömma därför att det inte riktigt vill sig hos oss? Dessutom ska det ju vara en viss växtföljd i lådorna. Alltså ingen potatis i samma låda som i fjol. Klurigt det där.

Många tankar, många planer, många minnen och många beslut!

Att bläddra i en frökatalog väcker ett habegär hos mig som jag annars bara känner när jag går in på en bokhandel. Svårt att motstå helt enkelt. Dessutom är ju fröpåsarna inte så oöverkomligt dyra! Men många påsar små blir oftast en dyr angelägenhet. Det gäller att hålla i sig!

Än så länge inskränker sig beställningstankarna bara till honungsfacelian eftersom den är en av de bästa dragväxterna för bin och fjärilar. Visserligen har jag trädgården full av andra växter/blommor som drar till sig insekter men jag lever efter principen att mer är bäst så det får det bli. 

Egentligen är jag mer för perenner när det kommer till blommorna men lite sommarblommor får ändå plats.  Allt efter principen: "Vem älskar inte att få en blombukett"?

När det gäller blommor så petade jag ner ett försvarligt antal vårlökar i höstas. Nu vet jag inte hur det är hos er, men jag glömmer alltid lika fort som jag täcker lökarna med jord, vad jag har satt var. Varje vår blir det en överraskning när det dyker upp tulpaner och narcisser där jag inte trodde att det fanns något. Dessutom har jag inte riktigt kommit på hur ofta eller hur många år de nya, köpta lökväxterna egentligen blommar. 

När vi hade byggt vårt hus och börjat anlägga vår trädgård för 40 år sedan petade jag ner eldröda tulpanlökar i en rabatt. Dessa tulpaner kommer troget varje år och de verkar bara bli fler och fler. Gamla sorter gör så! Här kan man tala om återbruk! Kruxet är bara att gamla sorter är extremt svåra att få tag på. Så, om ni har en gammal trådgård med gamla lökväxter, hör gärna av er så kanske vi kan byta?

Annars är årets nyhet planen för gödsling av jorden. En bokashihink för kompostering finns och har redan använts flitigt ett tag. Inte alla odlingslådor har fått sig ett tillskott men rätt många. De andra trädgårdskomposterna funkar sådär, eller rättare sagt dåligt. Det problemet får jag klura på inför säsongstarten! 

Dessutom finns redan en påse med biokol som ska förbättra näringsinnehållet och microlivet i pallkragarna. En påse med planteringsjord står kvar i växthuset (kanske dags att ta in den i källaren!) så, allt är redo för trädgårdssäsong 2020.

Ett litet aber finns dock, hur får jag bilderna att fastna här? Det är så länge sedan jag skrev här så jag har glömt! Det får bli min utmaning inför det nya året. 

Härmed vill jag önska er alla ett gott slut och ett god start på det nya året och jag hoppas att det blir ett bra år för er alla och för hela vår värld! 

  

Saker att bli lycklig av

I slutet av juli planterade jag en s k fjärilsbuske i en av de nyanlagda rabatterna. Busken tog sig väldigt bra och det har kommit en mängd fina blomklasar som lockar till sig olika slags fjärilar. Först var det bara citronfjärilar och nässelfjärilar men sen kom påfågelsöga och sorgmantel och idag,alldeles nyss, en amiralfjäril!

Jag kanske ska väl erkänna det direkt, bilden har jag hittat på nätet. Innan jag hann ut och fått till inställningarna så hade amiralen redan flugit sin kos. Den kommer säkert tillbaka men om jag då har kameran färdig är högst otrolig.

Jag hade länge drömt om att ha en sådan buske i min trädgård. Visserligen har jag många växter som ska dra till sig både humlor, bin och fjärilar, men jag tycker att just fjärilsbusken är en riktig fjärilsmagnet.

Förutom småfåglarna och fjärilarna och de olika humlorna, som surrar runt har i vår trädgård, gläds jag åt att rosen Louise Bugnet har fått en andra blomning.  Det har aldrig hänt förut! Det är något magiskt när en gammaldags, otroligt väldoftande ros, som enligt regelboken inte är remonterande, får för sig att blomma i september. Något har tydligen varit väldigt gynnsamt med denna torra, svala sommar!

Små saker, som många kanske inte tycker är så märkvärdiga, men hos mig utlöser de en intensiv lyckokänsla och djup tacksamhet!

Fåglar inpå knuten

Ja, jag har matat fåglar hela sommaren! Det började med att jag hade en hel del fågelmat kvar när vintern och vårvintern var över och det kunde jag ju inte bara slänga bort. Nej, jag fortsatte att mata. Sen upptäckte vi, maken och jag vad roligt det är att ha fåglarna så nära inpå oss.
Ett tag var det definitivt slut på fågelmat i affärerna och då fick jag offra mig och köpa dyra, skalade solrosfrön. Vad gör man inte för sina vänner, småfåglarne?

Denna sommar har maken ofta suttit  på altanen och fågelbordet är bara några meter bort. Så fåglarna har verkligen kommit nära! Något litet längre bort ligger fågelbadet och han har kunnat iaktta att fåglarna först badade och sen åt. Renliga varelser, tydligen. Om man nu ska tolka in mänskligt beteende i detta!

Visserligen har mitt matande dragit till sig inte bara vår egen katt utan hela grannskapets katter. De senare har Isadora och jag gjort vårt bästa för att skrämma iväg och lite har det hjälpt (de försvinner snabbt när de får syn på mig!) och vår egen lilla Isadora tycker tydligen att mängden fåglar som svirrar ovanför hennes huvud är lite i mesta laget. Jag förstår henne, för när man sitter en bit bort i solstolen och flocken kommer flygande så gäller det att ducka så att de inte krockar med en. Isadora sitter, som hon själv tycker, osynlig bakom en odlingslåda och väntar på att någon pippi ska sätta sig framför hennes nos. Men så länge det finns mat i fågelbordet är ingen fågel så dum att den sätter sig på marken för att leta efter föda! Därför har antalet fåglar inte decimerats av denna anledning. Duvhöken har varit här en gång (vad jag vet) men med alla buskar och växter runt bordet är fåglarna mer skyddade nu än när det är vinter.

Vilka är det då som kommer och kalasar? Jo, det är det vanliga gänget! Pilfinkarna och gråsparvarna förstås och talgoxarna och blåmesarna. Tillsammans med mesflocken flyger en entita. I alla fall tror jag att det är en sådan, men det kan också vara en talltita. Den sitter inte stilla tillräckligt länge för att jag ska kunna se den ordentligt! Sen har vi en nötväcka och en större hackspett som regelbundna gäster. Och skatorna förstås. De är dock inte lika många längre som för ett par år sedan, vilket är skönt! Alla dess stannar året runt och kommer även mitt i vintern för att få sig ett skrovmål. Koltrastarna som under vintern håller till här finns inte nu. De är förmodligen i den närliggande skogen. Där hör jag dem i alla fall på mina promenader.
En gäst, som inte stannar, är rödhaken. Den har sitt bo i rosenträdgården och kommer snabbt för att hämta några frön och försvinner sedan tillbaka in i buskaget.

Pilfinkarna däremot sitter redan i gryningen på staketet och väntar på påfyllningen. Det är alltså det första jag gör varje morgon. Sen först får katten sin frukost och därefter maken och jag. Detta är prioriteringsordningen i vårt hushåll!

Tankar inför hösten

Än är löven gröna, än värmer solen, än är dagarna tillräckligt långa för att kunna fyllas gott med utomhusarbete, än håller sig nattfrosten på avstånd, än kan man äta lunch i trädgården, men det är höst.
Morgondimman är trolsk, luften är klar och hög, solen låter blommorna lysa klarare än sommarsolen nånsin kan. Svamparna börja komma trots den torra sommaren. Mossan i skogen är intensivt grön. Det är skördetid. Det är vackert!

Tid för eftertanke och reflektion. En slags summering av den årstid vi lämnar. Eftersom vi alla har så olika förväntningar inför sommaren så blir förstås också summeringen väldigt olika.

Själv känner jag mig väldigt nöjd med min sommar. När alla klagar över att den har varit kall och usel, kontrar jag med att den var precis lagom varm för min smak, kanske lite för torr, men i stort sett bra på alla sätt och vis. Den har innehållit både arbete och vila, både resa och hemmavistelse. Både vardag och fest, både samvaro med släkt och vänner och ensamma stunder i solstolen med en god bok.
Jag har hunnit med allt jag hade föresatt mig, både rosor och perenner blommade som aldrig förr. Grönsakerna gav lite sämre skörd, de led mer av torkan än annat, men de gav skörd. Gräsmattan behövde inte klippas särskilt ofta, vilket jag är väldigt tacksam för.

Igår kom vårlökarna med posten och det skapar tankar och glädje om den vår som ska komma.

Så omfattar hösten inte bara ett lätt vemod över att lämna den tid som varit utan också en förväntansfull glädje inför den tid som ska komma.

Jag önskar er alla en god höst!


   

Vänlighet

Det var länge sedan jag skrev något här. Det är så lätt att glömma bort det. Men i helgen blev jag påmind av en vänlig själ som talade om för mig att hon saknade mina blogginlägg. Så snällt och vänligt av henne att berätta! Vad glad jag blev!

Själv stod jag för vänlighet häromsistens när jag, på yngsta dotterns uppmaning, ringde till kommunens landskapsarkitekter för att berömma dem för de vackra planteringarna i stan. Den jag fick prata med blev både glad, överraskad och tacksam över att jag hade ringt. De brukar nämligen aldrig få höra positiva reaktioner utan bara när något inte är bra. Hur kan det vara så?

I morse fick jag själv nog av internetstrulet som vi har levt med hela sommaren. Det har svajat, varit borta helt och slocknat mitt i t ex en film. Eftersom både telefonen, TV´n och datorerna är kopplade till vårt bredband kändes det rätt frustrerande. Kanske mest när man försökte att betala räkningar och banken avbröt hela transaktionen därför att det tog för lång tid.
Jag var alltså rätt less när jag greppade luren för att klaga. Jag möttes av en ung man (kan man höra det på rösten?) som var väldigt vänlig och förstående. Han beklagade förstås våra problem och försäkrade mig att de gjorde allt som stod i deras makt för att återställa den goda uppkoppling som vi har haft tidigare. Under helgen hade de gjort ett större reparationsarbete i området och hoppas nu att allt ska vara bra. Han antecknade mina synpunkter och bad mig att starta om routern och sedan försöka gå in på en hemsida som jag visste brukade strula. Under över alla under, jag kom in direkt och jag blev lycklig och glad. Jag hoppas att han också blev glad när jag framförde mitt översvallande tack!

Med mitt inlägg idag ville jag egentligen bara komma fram till att vanlig, enkel vänlighet, som inte kostar något mer än lite omtanke och ett uns av tid, sprider sig som ringar på vattnet och därmed gör livet så mycket ljusare för oss alla.

Mozarteffekten

Igår var maken och jag på vinprovning (julklapp av yngsta dottern och hennes man) på en restaurang i Stockholm. Fina viner och god mat och en massa prat om vin i största allmänhet och de fem vi fick smaka i synnerhet. Favoriten hos mig var vin nummer tre, "12 uve"  från Il paradiso di frassina. Ett vin som enligt mina smaknerver var bäst både utan som med mat. Ett omdöme som de, som höll i kvällens arrangemang, höll med om. Det bästa med vinet var ändå det faktum att vinbonden Carlo Cignozzi spelar musik för sina vinrankor och det är inte vilken musik som helst, nej, det är Mozart! Han hävdar att vindruvorna mognar bättre, har en mer intensiv smak och att ohyran håller sig på avstånd utan kemisk bekämpning, för det här är en ekologisk vingård.  Det kan låta som helknasigt med Mozart i vingården men de facto har just Mozart´s musik en vetenskapligt bevisad effekt inte bara på människor, som mår fysiskt bättre av att lyssna på Mozart´s musik och dessutom presterar bättre resultat vid inlärning/prov, utan också på djur där kor ger mer mjölk och blir mindre sjuka om de får lyssna på Mozart. Men vinrankor?
Jo, det finns forskning om detta. Plantor älskar klassisk musik och då speciellt Mozart. De tycker illa om rock och känner ingenting för country. Med andra ord musikaliska växter med smak för klass!

Nu är det så illa att det inte bara var frost i natt utan att dessutom förlängningssladden till värmefläkten i växthuset hade lagt av (det finns en säkring på sladdvindan). Resultatet blev att temperaturen i morse halv sex bara var 0,5 grader! När felet var avhjälpt så tog sig visserligen temperaturen och plantorna (tomater, gurkor, paprikor, chili och basilika) ser inte ut som om de har tagit skada men jag undrar allt ändå!
Jag har varit ute och pysslat om dem lite extra och pratat med dem, men nu funderar jag på allvar på om jag inte ska bjuda dem på lite Mozart också. Det kan ju inte skada!
Frågan är bara om jag ska spela mitt favoritstycke  (som ni kan lyssna till här nedanför) eller om de kanske vill höra något livligare?
Jag får helt enkelt prova mig fram och spela in ett axplock ur Mozart´s ofantliga repertoar.

Slutsatsen av allt detta är att en vinprovningskväll inte bara vidgar vyerna när det gäller vin utan även när det gäller musik och då framför allt Mozart´s inverkan på folk, fä och växtlighet. Det är detta som är Mozarteffekten. Jag bara älskar den!

Sanning eller konsekvens

Alla barn/ungdomar har väl lekt sanning eller konsekvens. Och alla kommer säkert också ihåg vilket huvudbry det gav när kompisarna försökte att tvinga fram en hemlighet. Alla har vi hemligheter, små eller stora, mer eller mindre dolda, men dem vill vi behålla för oss själva eller dela dem endast med ett fåtal människor. Ibland tog man till en nödlögn bara för att slippa utsättas för konsekvensen. Nu var detta bara en lek och nödlögnen gjorde ingen större skada. Men när leken var över gällde det att inte falla tillbaka i "gamla" mönster!

Allt mänskligt samliv, som måste följa vissa sociala normer för att det ska fungera, förutsätter att vi är ärliga mot varandra. Vi måste kunna lita på att vår motpart talar sanning! När jag märker att någon avsiktligt eller oavsiktligt ljuger för mig tappar jag förtroendet för den människan, det sociala samspelet har störts, för att inte säga förstörts. Det tar lång tid att bygga upp ett äkta förtroende men efter att jag har upptäckt att någon har ljugit så kan det bli väldigt svårt att lita på den personen igen.

En lögn är alltid en oriktig utsaga som uttalas såsom sann. Avsikten är alltid att få någon annan att tro på utsagans riktighet trots att den som uttalar lögnen vet att det är osanning. Man försöker alltså avsiktligt föra någon annan bakom ljuset. Detta är en ren och skär lögn.
Sen finns förstås lögner som personen själv tror på, oftast är det fråga om en lögn som man själv har utsatts för, man  för lögnen vidare utan att kontrollera sanningshalten i påståendet.

I det normala, sociala livet förutsätts egentligen att ingen far med osanning. Men så är det tyvärr inte. Lögnen har följt människan genom alla tider, stora lögner, små lögner, vita lögner och halvsanningar. Vi omges ständigt av olika schatteringar av osanningar:

- Vi döljer sanningen genom att inte säga något alls, vi tiger hellre än att säga som det är, det är en slags lögn. Kanske den minst ohederliga av dem alla men lögn likväl. Kanske av feghet eller av falskt hänsynstagande undanhåller vi sanningen. Inte direkt någon lögn men inte heller ärlighet!

- Vi kryddar historier därför att vi tror att bara sanningen inte är tillräckligt intressant. Oftast är det lätt att genomskåda dessa lögner, berättelsen känns överdriven och tillrättalagd och nästa gång personen berättar en historia blir hen inte trodd. En lögn är alltid en lögn oavsett anledningen till den!

- Vi far med vita lögner, oftast i syfte att trösta eller skydda mottagaren därför att sanningen kanske kunde vara för otrevlig eller sårande. I all välmening gör vi oss här skyldiga till att ljuga!

- Vi bluffar för att manipulera motparten till att göra som vi själva vill eller för att få andra att tro att vi har förmågor som vi inte har, eller så försöker vi att dölja en avsikt som vi inte vill att den andre ska uppfatta. Ett i sanning oärligt beteende!

- Vi ljuger med berått mod. Att avsiktligt föra någon bakom ljuset och försöka få hen att anta riktigheten i det vi säger, av vilken anledning det än vara månde, och trots att vi är väl medvetna om att det är osant, är den mest förkastliga av lögner. Ohederlighet och osanning går här hand i hand!

- Sen finns det förstås människor som ljuger därför att de lider av någon slags sjukdom, mytomani är ett slags tvångsmässigt ljugande. Nu är mytomani inte en egen diagnos. Oftast rör det sig i stället om en personlighetsstörning där mytomani bara är ett av symptomen. Här får man visa förståelse och medlidande men det gäller att se upp, många mytomaner är charmiga, karismatiska och socialt kompetenta. Men lögnare likväl!

- Den farligaste formen av lögner är ett vanemässigt ljugande av själviska skäl. Ett personlighetsdrag som kännetecknar en psykopat. Tyvärr är även psykopater charmiga, karismatiska och socialt kompetenta så det är inte alltid lätt att genomskåda dem. I motsats till mytomanen är de beräknande och deras lögner tjänar enbart egoistiska syften. Lögnhalsar i ordets rätta bemärkelse!

Att tala sanning är inte alltid helt lätt men i mina ögon är det livsnödvändigt att vi gör det. Vi är beroende av varandra, vi behöver kunna känna tillit till våra medmänniskor och vi måste kunna lita på att de vill oss väl. Vilken av de ovan nämnda lögnerna det än kan vara fråga om så skadar de förtroendet mellan människor och skadar alla berörda parter, den som ljuger och den som utsätts för lögnen.

Världen behöver hederliga människor som strävar efter att vara sanna och där ärligheten blir byggstenarna till en bättre värld.