Själv stod jag för vänlighet häromsistens när jag, på yngsta dotterns uppmaning, ringde till kommunens landskapsarkitekter för att berömma dem för de vackra planteringarna i stan. Den jag fick prata med blev både glad, överraskad och tacksam över att jag hade ringt. De brukar nämligen aldrig få höra positiva reaktioner utan bara när något inte är bra. Hur kan det vara så?
I morse fick jag själv nog av internetstrulet som vi har levt med hela sommaren. Det har svajat, varit borta helt och slocknat mitt i t ex en film. Eftersom både telefonen, TV´n och datorerna är kopplade till vårt bredband kändes det rätt frustrerande. Kanske mest när man försökte att betala räkningar och banken avbröt hela transaktionen därför att det tog för lång tid.
Jag var alltså rätt less när jag greppade luren för att klaga. Jag möttes av en ung man (kan man höra det på rösten?) som var väldigt vänlig och förstående. Han beklagade förstås våra problem och försäkrade mig att de gjorde allt som stod i deras makt för att återställa den goda uppkoppling som vi har haft tidigare. Under helgen hade de gjort ett större reparationsarbete i området och hoppas nu att allt ska vara bra. Han antecknade mina synpunkter och bad mig att starta om routern och sedan försöka gå in på en hemsida som jag visste brukade strula. Under över alla under, jag kom in direkt och jag blev lycklig och glad. Jag hoppas att han också blev glad när jag framförde mitt översvallande tack!
Med mitt inlägg idag ville jag egentligen bara komma fram till att vanlig, enkel vänlighet, som inte kostar något mer än lite omtanke och ett uns av tid, sprider sig som ringar på vattnet och därmed gör livet så mycket ljusare för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar