Fåglar inpå knuten

Ja, jag har matat fåglar hela sommaren! Det började med att jag hade en hel del fågelmat kvar när vintern och vårvintern var över och det kunde jag ju inte bara slänga bort. Nej, jag fortsatte att mata. Sen upptäckte vi, maken och jag vad roligt det är att ha fåglarna så nära inpå oss.
Ett tag var det definitivt slut på fågelmat i affärerna och då fick jag offra mig och köpa dyra, skalade solrosfrön. Vad gör man inte för sina vänner, småfåglarne?

Denna sommar har maken ofta suttit  på altanen och fågelbordet är bara några meter bort. Så fåglarna har verkligen kommit nära! Något litet längre bort ligger fågelbadet och han har kunnat iaktta att fåglarna först badade och sen åt. Renliga varelser, tydligen. Om man nu ska tolka in mänskligt beteende i detta!

Visserligen har mitt matande dragit till sig inte bara vår egen katt utan hela grannskapets katter. De senare har Isadora och jag gjort vårt bästa för att skrämma iväg och lite har det hjälpt (de försvinner snabbt när de får syn på mig!) och vår egen lilla Isadora tycker tydligen att mängden fåglar som svirrar ovanför hennes huvud är lite i mesta laget. Jag förstår henne, för när man sitter en bit bort i solstolen och flocken kommer flygande så gäller det att ducka så att de inte krockar med en. Isadora sitter, som hon själv tycker, osynlig bakom en odlingslåda och väntar på att någon pippi ska sätta sig framför hennes nos. Men så länge det finns mat i fågelbordet är ingen fågel så dum att den sätter sig på marken för att leta efter föda! Därför har antalet fåglar inte decimerats av denna anledning. Duvhöken har varit här en gång (vad jag vet) men med alla buskar och växter runt bordet är fåglarna mer skyddade nu än när det är vinter.

Vilka är det då som kommer och kalasar? Jo, det är det vanliga gänget! Pilfinkarna och gråsparvarna förstås och talgoxarna och blåmesarna. Tillsammans med mesflocken flyger en entita. I alla fall tror jag att det är en sådan, men det kan också vara en talltita. Den sitter inte stilla tillräckligt länge för att jag ska kunna se den ordentligt! Sen har vi en nötväcka och en större hackspett som regelbundna gäster. Och skatorna förstås. De är dock inte lika många längre som för ett par år sedan, vilket är skönt! Alla dess stannar året runt och kommer även mitt i vintern för att få sig ett skrovmål. Koltrastarna som under vintern håller till här finns inte nu. De är förmodligen i den närliggande skogen. Där hör jag dem i alla fall på mina promenader.
En gäst, som inte stannar, är rödhaken. Den har sitt bo i rosenträdgården och kommer snabbt för att hämta några frön och försvinner sedan tillbaka in i buskaget.

Pilfinkarna däremot sitter redan i gryningen på staketet och väntar på påfyllningen. Det är alltså det första jag gör varje morgon. Sen först får katten sin frukost och därefter maken och jag. Detta är prioriteringsordningen i vårt hushåll!