
För ett år sedan stickade jag en liten kofta, tänkt till en liten flicka som nu är dryga året. Storleken jag stickade efter var 3-6 månader. Koftan blev mycket fin men löjligt liten!!! Det kanske inte framgår av bilden här till höger, men så var fallet. Vem som än såg den blev full i skratt, mig inklusive. Kommentarer som "vilken docka har du tänkt den till?" föll. Men jag envisades med att inte ge den till en docka. Den var ju trots allt väldigt fin! Min tanke var att det rätt som det är nog föds ett pyttelitet barn och det lilla barnet skulle få min kofta.
Nu har det då fötts ett sådant pyttelitet barn långt upp i norra Sverige. Visserligen var jag lite orolig för att koftan ändå skulle vara för liten, men den passar och den är till råga på allt lite för stor!!! Dessutom är det precis rätt årstid för en liten yllekofta. Det kunde inte bli bättre!
Så, kära vänner, ge inte upp om något inte riktigt blir som ni har tänkt er det. Spara och rätt som det är byts upplevda misslyckanden till något gott och lyckat! Sånt är också livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar