Ålder

Var i LIVET befinner jag mig? Jag är inget barn och inte heller längre ung. Var börjar och slutar medelåldern och när börjar man bli gammal?
"Du har så stor livserfarenhet men känns ändå så ungdomlig och levande" har jag fått höra av en knappt 40-årig kvinna. Vad eller hur är jag då?

Omvärldens föreställningar om barndom, ungdom, medelålder och ålderdom smyger sig in i ens föreställningar och påverkar också ens egna tankar och upplevelser. Hur ska man våga lita på sin upplevelse av att ha en högre livskvalitet som gammal än som ung när ungdomsidealet predikar att livet hela tiden bara måste bli sämre?

Allt fler börjar nu komma underfund med att det inte alls behöver vara ett litet helvete att vara 60, 70, 80 eller äldre. Visst, somligt blir sämre, men samtidigt blir annat så mycket bättre! Och förresten, varför jämföra alls? Det har ju ett värde i sig att få upptäcka att varje ålder har sin egen karaktär.

När jag var ung funderade jag förstås aldrig på att bli gammal - jag hade fullt upp med att vara just ung. I den mån jag alls tänkte på ålderdom var min uppfattning att LIVET tedde sig ungefär som en tratt. Smalna av, smalna av. Bli mindre inte bara genom de faktiska handlingsmöjligheterna utan också genom att jag själv skulle bli mer rigid, inte vilja så mycket, inte våga så mycket, utan anpassa mig till en allt mer begränsad tillvaro. Att inte orka så mycket är en annan sak, det är kroppens sätt att tala om att jag borde skynda mera långsamt.

Och så har det blivit precis tvärtom! Tratten går åt andra hållet! Livet vidgas ju äldre jag blir.  För varje ny händelse som jag får vara med om, finns det så mycket jag kommer att tänka på från tidigare upplevelser, erfarenheter och kunskaper. Ett helt myller virvlar upp, inte bara enskilda minnen utan även associationer, idéer och mönster. Det gör i sin tur att de nya händelserna blir ännu roligare och mer berikande för framtiden än vad de annars hade varit.

Åldern ger oss alltså möjlighet till nya insikter och berikar därmed LIVET!