Tänk vad ett personligt besök kan göra för skillnad!
Vi har ju haft problem med internetanslutningen under en längre tid. Vi har inte varit ensamma om det, flera grannar hade upplevt samma sak. Vid telefonkontakt med Cesam blev vi, mest jag förstås, bemötta som allt mellan kompletta idioter och jobbiga kunder. Man lovade att en mekaniker skulle komma och rätta till felet. Inte vet jag om det skedde, det kanske var en mekaniker någonstans någon gång. Ibland blev anslutningen lite bättre för att sedan bli sämre igen.
Igår kväll la modemet av helt och hållet. Maken ringde direkt och hamnade då hos någon jour som upplyste honom om att han var ensam om att ha problem och om de skulle göra något måste minst två ringa och klaga!
Jag kan väl säga att det var tur för dem att det inte var jag som ringde!
Efter att ha laddat hela natten var jag i morse beredd för ett personligt besök på Cesams kontor i Södertälje. Till och med fickparkeringen gick som en dans, så upprörd var jag! Aha, tänkte jag när jag klev in genom dörren, där är hon, den där näbbigt arroganta kvinnan som har snäst av mig några gånger i telefon! Men döm om min förvåning när hon visade upp sitt allra finaste leende och var såååå tillmötesgående och förstående så alla mina förberedda uppsträckningar föll pladask till marken.
Jo, de hade redan noterat att vi hade stopp i förbindelsen och hon erbjöd mig både en ny kabel och ett nytt modem att ta hem och testa om det eventuellt kunde vara fel på något av vår utrustning.
Sen testade vi, maken och jag och gruvade oss inför utsikten att krypa omkring på vinden igen för att dra ny kabel. Den nya kabeln funkade med nya modemet, den nya kabeln funkade med det gamla modemet och till sist funkade också den gamla kabeln med det gamla modemet.
Glad i hågen ringde jag till den, numera vänliga, damen och meddelade den glada nyheten och frågade om det var okej att vi kom tillbaka med den lånade utrustningen först på fredag när vi ändå har ärenden i stan. Det behövdes inte svarade hon, de hade en mekaniker ute i Enhörna just nu och han kunde komma förbi och hämta sakerna. Men "han hade inte tid att stanna och dricka kaffe" (damens uttalande!). Mekanikern kom också rätt så omedelbart och då visade det sig att han, minsann, hade varit i närmsta kopplingsstation (i grannens trädgård) och bytt ut vår anslutningskontakt. Det kanske tog honom en kvart? Vad vet jag! Men jag undrar ändå varför de inte kunde ha lyssnat på oss från första början och bytt ut kontakten och därmed besparat oss en massa besvär och sig själva upprörda telefonsamtal från två, i deras ögon, mindre vetande men envisa pensionärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar