Reflektioner på Tacksäglesedagen

Hösten är reflektionens tid! Att både se tillbaka på det som varit och blicka framåt på allt som ska komma.

Att få följa årstidernas växlingar är en ynnest som vi kanske inte alltid uppskattar tillräckligt. Även om just höstarbetet i trädgården är lite vemodigt så finns vissheten där att allt finns inneslutet i naturens eviga kretslopp. Allt måste gå till vila för att sedan kunna vakna igen, fyllt av ny energi och livskraft.

Trädgårdsarbetet är min inspirationskälla och läkande kraft. När jag pysslar i trädgården tar jag in en del av den natur som omger mig. När jag klipper rosorna gör jag mig av med aggressioner och blir tålmodigare, lugnare och mer förnöjd. När jag vattnar de hängande korgarna med blommor i eller sår en rad med morotsfrön utvecklar jag den vårdande sidan i min personlighet. Medan jag anlägger en vacker rabatt med perenner utvecklar jag min artistiska ådra, jag balanserar storlek, form, färg och strukturer.

Men trädgårdsarbetet får inte bara bli ett mål i sig, utan ska vara ett njutbart medel att uppnå ett mycket högre mål, att nå helhet och hälsa. Att odla, både blommor och grönsaker, gör mig till en lyckligare och friskare människa. Tävlandet får stanna utanför grinden, det blir som det blir! Ibland mer, ibland mindre. Visst är det roligt om allt lyckas, men även det halvfärdiga är till glädje, även små morötter är goda!

Tidigt i våras såddes frön, sen omskolades de, sattes ut, vattnades och gödslades, sen kom skörden och nu, när plantorna är tomma, så grävs de upp och blir kompost. Men kretsloppet är inte över med detta. Nu tar maskar och småkryp och bakterier vid och förbereder nästa vårs sådd och plantering.
Själv sitter jag och planerar nästa års intensiva trädgårdsperiod för att sedan gå in i en mer meditativ viloperiod för att fyllas av ny energi och livskraft.

Jag är tacksam för att få vara en del av allt detta och önskar och ber att alla människor ska få en god omgivning där de kan växa och hålla sig friska till kropp och själ.