Allt hör i hop, vi hör ihop

Allt hör ihop, vi hör ihop!

Vi människor hör samman med varandra. Vi är delar av en väv, alla människor, överallt. Tillsammans formar vi en värld i ständig förnyelse och förändring. Processen ställer oss hela tiden inför nya utmaningar och ger oss nya chanser att använda våra liv till något gott.

I tacksamhet uttrycker vi tillhörighet till naturen och allt levande. Vi känner att vi står i samband med varandra och världen omkring oss på ett sätt som vi bara kan ana, att det svåra som drabbar den andre eller jorden drabbar också mig, liksom den andres glädje och naturens under kan ge mig styrka. När jag gör något för en annan människa växer båda. Tacksamhetens motpol är alienation, att avskärma sig från gemenskap och klippa de trådar som håller oss människor samman.

Ingen handling är för liten för att räknas i livets vågskål. Det som görs uppriktigt och från hjärtat brukar bära frukt. Om man inbillar sig att man är för liten för att ha betydelse eller för att göra skillnad har man aldrig haft en mygga i sovrummet!

Hur vi väljer att leva bidrar till hur det går med världen. Tacksamhet och förnöjsamhet återspeglar glädjen i att vi har friheten att välja och därmed också ett personligt ansvar för att värna livet. En tacksam och förnöjsam livshållning speglar ett engagemang i världen. På franska betyder "en gage" ungefär "i pant". En engagerad människa sätter sig själv i pant till livet, i tron på den goda kraften som finns som en potential inom oss och i världen runt omkring oss.

Det måste vara möjligt att uppleva både tacksamhet och glädje för det vi har utan att förlora vår medmänsklighet eller förneka vår del i ansvaret för hur illa det är ställt i större delen av världen på grund av vår glupskhet och vårt slöseri med jordens resurser.

Det gäller att hålla sig lyhörd för punkten då njutning blir slukning och att vara beredd att sätta stopp. Ett liv i överflöd kan leda till avskärmning, göra oss hårdhudade, likgiltiga för andras nöd, bortvända och insnörda i våra egna jag. Ju mer vi håller självupptagenheten i schack desto bättre kan vi se och uppskatta vad andra har att ge.

Det handlar om att vägra låta sig förlamas av omständigheterna, att falla in i hopplöshet och vanmakt. Känslan av att det är för sent att det inte spelar någon roll längre!

Tacksamhet vilar på en enkel princip: att betrakta det som vi ställs inför som en utmaning och en gåva. I varje motgång vilar en möjlighet. Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det, eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.

Tacksamhet är en livshållning, ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt och oss övermäktigt. Detta "JA" till livet bygger på tron att allt som sker och allt vi gör har ett värde fastän man kanske inte alltid ser det under tiden. Allt kan användas till att främja livet och människans och jordens överlevnad eller till att förgöra allt.

Så, allt hör ihop, vi hör ihop! Låt oss därför visa tacksamhet mot livet och varje morgon på nytt dela våra liv med någon medmänniska och ge vår sargade jord hoppet om överlevnad och läkedom.