Blå-vitt

Jag har en faiblesse för blå-vitt. Det är jag inte ensam om, jag vet, men ändå!

Jag vet inte riktigt hur och när det började men redan 1963 köpte jag för mina sparade veckopengar en blå-vit teservis. Det är absolut inget märkvärdigt med den, mer än kanske namnet, Balmoral! Engelskt vardagsporslin, robust och hållbart men väldigt fint med  mina ögon sett.
Servisen användes ofta och den har överlevt utan minsta skavank. Nu, när jag har ett vitrinskåp i köket, bidrar den även som utsmyckning.

Förkärleken till det blå-vita fortsatte sedan när vi 1977 var på resa genom Holland och där vi, trots skral reskassa köpte två små tavlor i Delft-porslin. Typiska turistsouvenirer men jag älskar dem och de har hängt på samma plats i i köket sedan dess. Man blir lätt hemmablind och tittar inte så noga på det som finns där framför ögonen varje dag. Idag, när jag tog kort på de små tavlorna tittade jag lite närmare på motiven också, inte bara den blå-vita färgen.  De är väldigt detaljrika och jag vet (jag har varit där!) att det sitter kvinnor och målar allt för hand!

  Om man jämför blåvita porslin med varandra ser man att färgerna är väldigt olika. Grunden, det vita porslinet skiftar i färg, Delft-porslin har en lite blåaktig ton och den blåa färgen är mild och himmelsblå. Man har tillverkat porslin i Delft ända sedan 1500-talet och egentligen är det inte porslin i egentlig bemärkelse utan lergods, en billigare variant av det berömda kinesiska porslinet som fanns då. Även den blåa nyansen i själva grunden är ett tecken på att Holländarna inte var lika drivna på porslinstillverkning som kineserna. Den kritvita färgen tog det tid att få fram och då hade Delft redan blivit så etablerat att färgen blev ett signum.







Efter 1977 blev det en paus på rätt många år innan jag åter började köpa blå-vitt porslin. När jag renoverade vårt kök hade jag en idé om ett blå-vitt kök, förmodligen redan i planeringsstadiet. Vitt tak, antikvita luckor och panel, blå väggfärg och vita möbler.  Då behövdes blå-vita inredningsdetaljer!





Kökssoffan fick en ny klädsel (den har haft många klädsel i olika färger och mönster sedan den snickrades av maken för 36 år sedan!) blåa blommor i vita krukor i fönstren osv. Ja, ni förstår vartåt det lutar! Som tur är finns det gott om loppmarknader i närheten och de försäg mig med många små, eller stora blå-vita pryttlar. Hyllan ovanför spisen fick sitt, en blandning av sånt som används dagligen och sånt som bara står där och samlar damm! Svårast att hitta var saltkaret och detta som står där nu är nummer två eftersom det första åkte i golvet och gick i tusen bitar!





Vitrinskåpet härbärgerar inte bara blå-vita saker, det står även annat där, men intrycket av blå-vitt förstärks av en urna i Delft-porslin som jag fick väldigt billigt eftersom den saknar lock och en skål där citroner och annan frukt ligger. Att urnan inte har något lock spelar mig ingen roll, jag använder den som vas och den är snygg!











Min jakt på det blåvita fortsätter och jag har (som alltid) nya projekt på gång. Matrummet kändes opersonligt och kalt trots svärfars otroligt vackra väggskåp och sideboard.
Svärfar, fiffig som han är, såg sådana skåp i en affär, tog bilder och mått på dem, gick hem och snickrade och lämnade sedan in till en konstnärinna i Arvika att måla och dekorera dem. Alla barn och barnbarn har fått åtminstone ett exemplar av "farfars-skåpen". Ja, ni ser det, det är helt rätt, vårt skåp är naturligtvis blått! Sideboardet fick jag måla själv men lådorna lämnade vi in till samma dam. Hon var dock inte särskilt behjälplig när det gällde att luska ut vilka färgpigment hon hade använt! Hon ville väl måla allt själv, kan jag tänka. Där fick jag faktiskt fråga dåvarande grannarnas morfar som är målarmästare!



Denna inredning kräver naturligtvis att man fortsätter på det blå-vita temat, eller hur? Min idé var en tallrikshylla med blå-vitt porslin. Jag letade efter ritningar så att maken, kanske, ,kunde snickra en hylla. Men av en händelse var jag på Pingstkyrkans loppis i Södertälje och där fanns hyllan, färdig att målas och hängas upp. Det senare tog nästan lika lång tid som det första! Har ni någon gång försökt att hänga upp något så att det kommer på rätt höjd och som hänger absolut vågrätt? Då förstår ni hur det var! Men hyllan hänger där, kanske inte på rätt höjd men vågrätt!

Då behövs nu bara blå-vita tallrikar. Min idé är en samling olika tallrikar för att åskådliggöra vilken otrolig variationsrikedom det finns i blå-vitt porslin. Jag har bara börjat och en del av tallrikarna står där just nu bara som utfyllnad, men jag har hittat en ny favorit, Fågel blå från Rörstrand.  Den är så där mild blå-vit med en lätt blå skiftning i det vita porslinet. Den lilla fågeln är så söt men på dotterns fråga vad det var för slags fågel hade jag inget svar.




Rörstrands mest berömda, i nutid måste tilläggas,  porslin är "Ostindia". Av den har jag också ett exemplar, en soppterrin med några år på nacken, hittat på den lokala loppisen.
Ni kanske undrar varför jag inte tar den lätta vägen genom att köpa nytt, för just "Ostindia" finns fortfarande att köpa. Var och av vem den tillverkas numera vet jag inte och det är inte heller intressant. Att köpa nytt är ju ingen sport! Nej, jag ska göra fynd! 
Lite tragiskt är det dock att Rörstrands anrika porslinsfabrik 2005 gick i graven efter 279 år. Många fina serviser har tillverkats och en del tillverkas även idag om än i annan regi, men just "Fågel Blå" finns inte lägre i produktion.

Så, därför fortsätter min jakt efter "Fågel Blå" på alla loppmarknader i Stockholmsområdet och i Värmland. Man kan hitta "Fågel Blå" på tradera men jag vågar inte riktigt, eller rättare sagt jag förstår inte riktigt hur man gör! Men vem vet, jag kanske lägger ett bud i alla fall!