Saken är den att jag nog redan var lite, för att inte säga rätt så, irriterad efter att ha blivit väckt av maken som ropade ner för trappan: "Är det sophämtning idag?" Den uppgiften finns noterad i almanackan på väggen i köket! Dessutom kommer sopbilen inte som förr i tiden klockan sex utan tidigast vid niotiden.
Nåja, jag hade bokat biljetter via ticnet till "Värmlänningarna" i juli och skulle nu passa på att lösa ut dem när jag ändå var tvungen att slå hål på en timme ute på stan (den tid det tar för maken på sjukgymnastiken). Det finns två ställen i Södertälje där man kan hämta ut biljetter via ticnet. Det ena är i biblioteket och det andra på turistbyrån. Turistbyrån öppnar först klockan 10:00 så det fick bli biblioteket.
När jag kom dit klockan halv tio var det världens kö!!! Jag ställde mig snällt sist i kön och väntade minst en kvart utan att det hände något alls. Men vad stod alla i kö för? Jo, biljetterna till konserten med Bruce Springsteen hade släppts klockan nio och nu var de redan slut. Det brukar dock komma fler biljetter efter ett tag. Men VARFÖR skulle jag behöva stå i kö, jag som bara skulle lösa ut mina biljetter till något helt annat?
Jag gick fram till damerna i kassan och frågade. Först fick jag inget svar alls, sen nickade den ena lite nådigt och sa: "Kan du vänta ett tag?" "På vad", undrade jag. Inget svar annat än riktigt sura miner.
Då ilsknade jag till och krävde att jag åtminstone skulle få ett svar på min fråga. Varför jag skulle behöva stå i kö till något som jag inte ville ha, varför de inte kunde göra två köer? "Vi har bara en dator" var det väldigt snäsiga svaret jag fick.
Det var då det brast för mig. Jag har förståelse för att det kan bli lite stressigt när det är lång kö, men att man behandlar kunder på ett otrevligt sätt, det saknar jag totalt förståelse för. Det talade jag om för damerna! Då suckade de djupt båda två och lät mig nådigt komma fram till kassan för att lösa in mina biljetter.
I detta ögonblick fick en ung man i 30-årsåldern luft under vingarna och utbrast (mot mig): "Vad fan, jag har stått i kö här sen halv nio och så kommer du och tränger dig före din djävla kärring!" Jag tror inte att jag överdriver genom att säga att jag såg ut som på bilden ovan.
Jag sträckte på mig och utbrast: "Du har definitivt valt fel dag för att försöka mucka med mig!" Kanske inte så välgenomtänkt sagt men det var det enda jag kunde komma på just då. "Dessutom struntar jag blankt i dina konsertbiljetter och jag har all rätt att lösa ut mina biljetter till något helt annat utan att behöva dela kö med en oförskämt lymmel som dig! Vem tror du egentligen att du är som tar dig friheten att svära åt mig? Vet hut, vetja!"
Roade miner hos de något äldre personerna i kön. Men damerna fortsatte att se sura och besvärade ut. De tog dock nådigt emot mitt bokningsnummer och knappade in det i sin (enda!) dator. När jag skulle betala räckte jag fram mitt ticnetkort. "Vet du hur mycket du har på kortet" fick jag som fråga. Nej, det visste jag förstås inte.
"Nu blir det alldeles för krångligt, har du inga andra pengar?" Damen tog sig ton! Om jag var arg innan blev jag nu rosenrasande! Jag tjoade något om dålig service och att de kanske skulle söka ett annat jobb om de inte var beredda att visa kunderna ett vänligt bemötande osv.
Sen gick jag till turistbyrån där jag möttes av två unga, mycket vänliga och trevliga personer. Jag berättade naturligtvis om mina upplevelser på biblioteket och hur tacksam jag var att få träffa just dem idag.
Nu ska jag äta en lätt lunch och sedan gå ut i solen, njuta och lyssna till koltrastarna första trevande försök till vårsång så att den eventuellt kvarstående sista lilla ilskan försvinner.
Jag hoppas att alla ni får en helt underbar dag utan ilska och dåligt bemötande för det tär på krafterna!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar